söndag 5 oktober 2014

Jättesen kongressrapport 11: So Grim. Much Serious. Wow.

Ungefär lika försenat som mina utlovade inlägg med londontips: Några glimtar från paneler och föredrag på LonCon3, 2014 års Worldcon. (Det här blir väldigt svengelskt, sorry.)

So Grim. Much Serious. Wow.
med Ellen Klages, Tanya Huff, Mur Lafferty, Darren Nash, Connie Willis, Simon R Green

Om humor.

”Drama can have so-so parts, comedy has to be funny all the time.” 
"Timing is harder in print.” 
”Your type-writer does not go 'huh-huh'.” 
”You find yourself wondering if 'maybe' is funnier than 'perhaps'.”

Allmänt uppror mot att komedi skulle vara mindre seriöst än ”seriös” litteratur.

Effektiv metod: the running gag – the accumulative joke.

”Monty Python has built-in context. You know something's going to happen, but not what.”

Comedy =/= jokes. Jokes more likely to bomb, stable comedy more likely to hold up. Comedy is about the human condition. The grimmer the story the more comedy we make about it. We laugh so we don't scream.

Den komiska karaktären: författaren behöver vara på hens sida. Hen är inte komisk i sina egna ögon.

”The best comedy can end up making you cry.”

(Tips som nämndes att kolla upp: Filmen Grabbers: irländsk skräckfilm med invaderande tentakelmonster, och det säkraste sättet att överleva är att vara berusad. TV-serier: Brooklyn 99, The Unusuals, The Specials. Böcker: Bellweather, Even the Queen.)

Inga kommentarer: